Joakim sjukpensionär vid 32 års ålder

Enligt sjukjournalen har Joakim en dyster framtid. Han har fler symptom än någon annan människa som jag känner. Ändå står han på benen. Joakim har kämpat sig igenom livet och gjort ett fantastiskt race. Värt en tapperhetsmedalj!

Läs Joakims historia:
” Redan som barn hade jag ofta ont i magen. Jag har diagnosen Mb Crown, en tarmsjukdom som nästan tagit livet av mig vid de tillfällen som jag ”felaktigt” blivit behandlad med inflammationshämmande mediciner. Så sent som år 2000 vårdades jag på intensivvårdsmottagning i tre veckor pg a en immunologisk kollaps och blodbrist. Jag överlevde, mycket beroende på min starka vilja och livslust.

Vid 16 års ålder fick jag så svåra ledbesvär att jag periodvis blev sjukskriven. Jag har gått på sjukgymnastik sedan 8 års ålder. Jag har vid 10 olika operationstillfällen opererat bort fistlar. År 2004 fick jag en diskprotes - en titandisk - inopererad. Trots detta hade jag en ständigt molande värk i nedre ländryggen med en smärtutstrålning i vänster ben. Jag fick cortison- sprutor och läkarna konstaterade en inflammation i facettlederna. Jag har under alla år dessutom haft besvär med astma, migrän, sömsvårigheter och senare inre blödningar. Mina toalettbesök varade ibland i timmar. Jag hade slem och blodbildande diarréer och har alltid varit beroende av ha en toalett i närheten.

Jag har trots detta arbetat och pluggat som andra ungdomar. Jag träffade min fru Tiina, som jag har två tonåriga barn tillsammans med. Jag har byggt mitt hus och gjort en yrkeskarriär, som dock blivit avbruten pga. sjukdom. Jag har varit helt och ¾ sjukskriven sedan 1999. Ordination från min sjukgymnast har varit stavgång några gånger per vecka.

Våren 2005 började jag använda BEMER 3000 och då hände det plötsligt saker. Jag trodde naturligtvis inte på att någonting nytt skulle kunna hjälpa mig, eftersom jag redan prövat allt som finns. Efter ett par veckor upplevde jag för första gången att jag vaknade av mig själv. Tidigare än min fru Tiina brukade ringa och väcka mig. Jag kunde ta ut mjölkpaketet ur kylen med en hand i stället för med två, som jag annars var tvungen att göra, eftersom mina händer var så stela. I läkarjournalen står det handleds- och knäartroser.

Förbättringarna kom sakta, successivt, och gav mig en helt ny motivation att orka se framåt igen. T.ex. har jag helt slutat blöda näsblod och migränanfallen är lindrigare och mer och mer sällsynta. Jag är helt medicinfri så när som på en sort, som jag fortfarande använder, nämligen Levaxin.

Efter 6 år hemma som sjukpensionär ser jag fram emot att börja arbeta och leva ett normalt liv. Nu har jag börjat träna upp min fysik. Mitt mål är att jag ska kunna spela badminton, tennis och innebandy igen.”

Joakim, vårteminen 2006